416 vs 420 rostfritt stål: bearbetbarhet, hårdhet och kanthållning
Jul 21, 2025
Lämna ett meddelande
Typ 416 och Type 420 är båda härdbara martensitiska krom rostfria stål byggda på en kromhalt på ungefär 12–14 %. Det kromfönstret är tillräckligt för att bilda en passiv ytfilm under torra, milt korrosiva förhållanden, men inte tillräckligt för att överleva permanent nedsänkning eller kloridrik användning. Inom den avsedda miljön beter sig de två sorterna väldigt olika. 416 är en fribearbetningsgrad konstruerad för snabb spånavverkning på automatiska svarvar, medan 420 är en högre kolhalt konstruerad för att hålla en skarp kant efter härdning. Att välja mellan dem är därför en fråga om huruvida cykeltid eller kanthållning styr den färdiga delen.
Översikt och kemisk sammansättning jämfört
Båda kvaliteterna ligger inom samma kromintervall, så kol och svavel blir de avgörande elementen. Svavel tillsätts medvetet till 416 och bildar mangansulfidinneslutningar som bryter spån, minskar skärkrafterna och smörjer verktygskanten. Det svavlet saknas i 420, där kol höjs istället för att driva hårdhet och slitstyrka efter värmebehandling.
| Element | Typ 416 | Typ 420 |
|---|---|---|
| Krom | 12–14% | 12–14% |
| Kol | 0,15 % max | 0.15–0.40% |
| Svavel | 0,15–0,35 % (avsiktligt tillsatt) | Inte medvetet tillagt |
| Mangan | 1,25 % max | 1,00 % max |
| Kisel | 1,00 % max | 1,00 % max |
| Strukturera | Martensitisk | Martensitisk |
Den praktiska konsekvensen är enkel: 416 offrar lite hårdhet och seghet för att uppnå bearbetbarhet, medan 420 håller en ren, svavelfri matris så att härdning och härdning kan höja den till en riktigt hård skäregg.
Bearbetbarhet och Chip Control
416 är referensen för fribearbetning av martensitiska familjen. Svaveltillsatsen ger korta, väl brutna spån, minskar uppbyggd kant och tillåter märkbart högre ythastigheter och matningshastigheter än 420 på samma maskin. Ytfinishen är också lättare att kontrollera, vilket är viktigt för långa, smala komponenter som annars skulle tjattra. Typiska varmvalsade och glödgade stång levereras för direkt skruvmaskinarbete, och kvaliteten anges vanligtvis i glödgat eller lätt kallbearbetat tillstånd.
420 innehåller inget svavel och fungerar därför som ett hårdare och mer motståndskraftigt material. Det levereras normalt glödgat, bearbetat nära formen medan det fortfarande är relativt mjukt, sedan härdat och slutligen slipat till den färdiga kanten. Att försöka tung bearbetning på härdad 420 är oekonomiskt; slipning, honing eller trådkapning är de korrekta efterbehandlingsvägarna.
416: bästa produktivitet på automatiska svarvar, pålitlig spånbrytning, bra bearbetad finish.
420: lägre bearbetningshastigheter, men den högsta hårdheten och den skarpaste möjliga eggen efter värmebehandling.
Båda kvaliteterna drar nytta av styva inställningar, skarpa verktyg med positiv rake och generöst kylvätskeflöde.
Hårdhet, styrka och värmebehandling
När den har härdat når 420 ungefär 50–55 HRC, klart hårdare än 416, som vanligtvis sitter i 25–36 HRC-bandet. Draghållfastheten för de två sorterna faller i stort sett inom samma 650–1000 MPa fönster beroende på skick och sektionsstorlek, så den avgörande skillnaden är inte nominell hållfasthet utan hur mycket av den som kan omvandlas till hårdhet i kanten.
| Skick / egendom | Typ 416 | Typ 420 |
|---|---|---|
| Som levererad | Glödgad, lättbearbetad | Glödgad, lättbearbetad |
| Härdad hårdhet | 25–36 HRC | 50–55 HRC |
| Draghållfasthet | Cirka. 650–1000 MPa | Cirka. 650–1000 MPa |
| Slitstyrka | Måttlig | Hög |
| Kanthållning | Begränsad | Excellent |
| Värmebehandlingssvar | Måttlig | Stark |
420 måste kylas och härdas under kontrollerade förhållanden för att nå sin fulla hårdhet; underhärdning gör den skör, medan överanlöpning byter ut hårdhet mot seghet. 416 härdar mindre dramatiskt och används ofta i glödgat eller lätt härdat tillstånd, där dess bearbetade toleranser är mer värdefulla än extrem hårdhet.
Korrosionsbeständighet
Båda kvaliteterna erbjuder endast måttlig korrosionsbeständighet. De fungerar acceptabelt i torra inomhusatmosfärer, i kontakt med milt frätande vätskor och i applikationer där ytan förblir ren och torr. 420 rapporteras vanligtvis som något bättre än 416 eftersom den bär mer kol och inget svavel, och svavelhaltiga inneslutningar i 416 är föredragna initieringsplatser för gropfrätning. I praktiken är skillnaden liten. Ingen av klasserna bör specificeras för marin exponering, klorerat vatten, kontinuerlig kondensering eller aggressiva processkemikalier, där austenitiska eller duplexa rostfria stål är det korrekta valet.
Typiska applikationer och urvalsguide
Typ 416:fästelement, kugghjul, muttrar och bultar, pumpaxlar, ventiltrim, precisionsbearbetade kopplingar, sensor- och instrumenthus och alla delar med stor volym där bearbetningskostnaden dominerar.
Typ 420:knivblad, kirurgiska och dentala instrument, klipp- och skärblad, bestick, plastforminsatser, ventilkomponenter och andra delar där en hård, slitstark egg är nödvändig.
Som en tumregel: om detaljen definieras av tolerans, ytfinish och produktionshastighet, välj 416. Om detaljen definieras av hur länge eggen håller under nötning, välj 420 och budget för härdning och slipning. När båda kraven uppträder tillsammans är den vanliga kompromissen att bearbeta ämnet i det mjukare tillståndet och få endast de funktionella ytorna till slutlig hårdhet.
Vanliga frågor
F: Vad är den största skillnaden mellan 416 och 420 rostfritt stål?
416 är en fribearbetad martensitisk kvalitet med svavel tillsatt för spånkontroll, medan 420 är en martensitisk kvalitet med högre kolhalt utan svavel, utvecklad för hårdhet och kanthållning.
F: Vilken kvalitet är lättare att bearbeta, 416 eller 420?
416 är betydligt lättare att bearbeta. Dess svavelhalt främjar korta spån, lägre skärkrafter och mindre verktygsslitage, vilket tillåter högre hastigheter och matningar än 420.
F: Hur hård kan varje klass bli efter värmebehandling?
420 når ungefär 50–55 HRC när den är ordentligt härdad och härdad, jämfört med ungefär 25–36 HRC för 416.
F: Är 420 rostfritt stål mer korrosionsbeständigt än 416?
Endast marginellt. 420 har något bättre motstånd eftersom den innehåller mer kol och inget svavel, men båda kvaliteterna är begränsade till torr eller lätt frätande användning.
F: Kan 416 och 420 användas i marina miljöer?
Nej. Båda saknar krom och molybden som behövs för kloridrik eller kontinuerligt våt drift, och gropkorrosion är sannolikt.
F: Varför tillsätts svavel till 416 rostfritt stål?
Svavel bildar mangansulfidinneslutningar som fungerar som spånbrytare och minskar friktionen vid skärkanten, varför 416 maskiner är mycket snabbare än 420.
Skicka förfrågan






